Sparat under: 100 gröna säger nej
En person som arbetat på banverket har sett på nära håll hur EU-regler förbättrat tillgängligheten för funktionshindrade, och menar att kraven på ansökarländerna på många sätt förbättrat situationen i dessa. Det är 46 dagar kvar.
Niklas Henriksson, 46 år, Falun, är samhällsplanerare på Banverket. Han är för närvarande politisk sekreterare för Miljöpartiet i Landstinget Dalarna. Niklas ser byråkratin, bristen på demokrati och trögt beslutsförfarande som negativa saker med EU. Men EU är den organisation vi har som enar och förenar nästan hela Europa. Kraven på nya ansökarländer och de pengar till åtgärder de har fått har förbättrat situationen i dem på många sätt.
- Som arbetande på Banverket med tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ser jag en stor fördel med EU-samarbetet för denna grupp. De funktionshindrade har fått ökade möjligheter att resa både nationellt och inom unionen sedan gemensamma EU-regler för tillgänglighet, service och information antogs och började gälla 1 juli 2008 efter flera års hårt arbete.
Niklas anser att det är viktigt att vara med i EU för att kunna hantera gemensamma Europeiska frågor eftersom allt fler områden inte längre gör halt vid nationsgränsen. Sverige behövs också i EU för att driva på i de frågor där EU är svagt idag.
- Utträdeskravet känns dessutom förlegat, effekten av att formellt lämna unionen blir troligen rätt begränsat, mycket av ”EU-anpassningen” skulle sannolikt leva kvar ändå.
2 kommentarer än så länge
Kommentera
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
”Effekten av att formellt lämna unionen blir troligen rätt begränsat, mycket av EU-anpassningen skulle sannolikt leva kvar ändå”, tror Niklas Henriksson. MEN om svenska folket kan förmå riksdagen att besluta att Sverige lämnar EU, så är det sedan upp till vårt folk och vår riksdag att avgöra hur mycket och vilka delar av EU-anpassningen som vi vill behålla. Vi kan då tex åter bli ett föregångsland inom kemikaliepolitiken, som vi var före EU-inträdet. Vi kan sluta EU-anpassa agerandet i FN och istället solidarisera oss med tredje världen. Men vi kan givetvis behålla sådant som vi tycker är bra i EU-anpassningen, och fortsätta att lära oss av EU om de kommer på nya bra saker. Det är mycket bättre att kunna välja själva vad vi vill EU-anpassa, än att tvingas följa vartenda EU-direktiv samt Cassis-de-Dijon-principen som EU-medlemskapet tvingar oss till. Att lämna unionen är ett sätt att öppna positiva möjligheter.
Kommentar av Torbjörn 5 september, 2008 @ 23:55Torbjörn lever i en värld där han han tror att man kan kan få allt som är bra och samtidigt välja bort allt som känns besvärligt eller jobbigt. Men så fungerar inte världen. Sverige är för sin ekonomi starkt beroende av att ha full tillgång till EU:s inre marknad. För att få det får vi också acceptera de regler som gäller på den marknaden, på samma sätt som exempelvis Norge som har tillgång till den marknaden via EES-avtalet. Norge är bundet av över 80 procent av den inre marknadens lagar och har i realiteten inte mycket större möjigheter att ”gå före” än Sverige. Däremot får man inte, som Sverige, vara med och besluta hur lagarna ska se ut. Det kan väl knappast vara någon demokratisk önskesituation?
Kommentar av Lennart Olsen 7 september, 2008 @ 13:32