Nej till utträdeskravet -Tuffare grön politik i EU

Av Lari Pitkä-Kangas, kommunalråd Malmö.

I folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994 så tvekade jag. När jag sedan skulle gå och rösta den där dagen, var jag så villrådig att jag gick hem igen. Stilla och lugnt hemma övervägde jag alla argument som fanns för och emot. Om jag nu tvekade, så måste det ju betyda att något inte var rätt. Jag gick med raska steg åter till vallokalen och röstade nej till EU. Och det kändes som om jag gjort rätt.

Nu senare har jag mer erfarenhet av EU och förstår bättre hur det politiska landskapet ser ut. På den tiden när EU-debatten begav sig, uttrycktes många märkliga argument både för och emot. Från min utgångspunkt i Umeå lät det ofta så här:

”Dom där i Bryssel – vet väl lika lite som dom i Stockholm om hur vi har det – ja till och med mindre.”

Det är nog ganska talande.

Var ligger Sverige? Många tänker sig nog Sverige utanför Europa. Ofta i debatterna kan det komma påståenden som ”Men dom i EU vill ju faktiskt ta makten över oss här i Sverige”. Och min fråga är – på vilket sätt skulle EU vara något annat än Sverige? Vi är ju med i EU och faktiskt en del av Europa! Känslan när man åker över Öresundsbron till Köpenhamn är egentligen inte mer speciell, när man gjort det ett 100-tal gånger, än att ta Öresundståget till Lund.

I Hannover har de gröna suttit vid makten i över 17 år nu. I Sevilla är det gröna kansliet minst lika stökigt och påklistrat med affischer som de flesta partikanslier jag besökt i Sverige. Och politiken är så familjär och bekant. De gröna värderingarna finns där. I Barcelona, med vice borgmästarinnan Imma Mayol, med satsningar på sol och vind. I Nantes i Frankrike, där man förvandlar staden till en grön stad. I Australien, Tasmanien där den gröna senatorn, propagerar för gröna småföretagares utvecklingsfrågor. I Wien där man utvecklar lokaldemokratin i stadsdelarna. I Paris där man aktivt arbetar med integration, hemlöshet, och jämställdhet. De gröna värderingarna sprids till många andra ställen i Europa och i världen.

Jag vill att vi samarbetar med gröna partier, delar de gröna värderingarna, sprider gröna idéer och tar ett grönt ansvar i Europa! Vi har idag en gemensam politisk nivå för 27 medlemsländer, men också med tusentals kommuner och städer, för att inte tala om alla de människor som lever i Europa. Vi har ett mångkulturellt, väl integrerat samarbete, som kan bli bättre, även om mycket skapats med helt andra förtecken än gröna. Det måste vi våga ändra på!

Vad var det som fick mig att rösta nej till EU? Antagligen bara rädsla för något större än det familjära. Men vi är rädda för mycket och rätt väg är snarare att lära känna sig själv genom andra, än att stänga in sig, och att sätta sig ensam. Trots allt – det är knappast genom att lämna ett europeiskt samarbete som vi stärker de gröna, vare sig i Sverige eller i Europa, eller i resten av världen. Snarare borde de gröna i Sverige samarbeta så mycket mer med också andra europeiska gröna kommuner och regioner inom EU. För ju fler nivåer vi finns på, desto mer politisk kraft att förändra får vi.

Lari Pitkä-Kangas

Lari är 39 år och arbetar han som kommunalråd i Malmö i den styrande rödgröna majoriteten.