Nej till utträdeskravet -Tuffare grön politik i EU

Det är 37 dagar kvar av den medlemsomröstning där miljöpartiets alla medlemmar får säga sitt om partiets utträdeskrav. Idag möter vi en person som omprövade sin inställning till EU i samband med Polens EU-medlemskapsomröstning.

Jon Larsson, 26 år, Stockholm, är språkrör för Gröna Studenter och avslutar just sju år av studier för att börja arbeta som managementkonsult. Som halvpolack började han ompröva sin inställning till EU i samband med Polens EU-folkomröstning.

– Jag hade följt det fria Polen under dess första decennium. Jag hade sett ett land som nyss har vunnit sin frihet, och som ännu är befolkat av diktaturens barn, försöka leva upp till förväntningarna om att på kort tid förvandlas till en modern europeisk demokrati. Den fulla innebörden av detta kan vara svårgreppbar för ett folk som, liksom det svenska, har sett sin demokrati växa fram under sekler av relativ fred och stabilitet. För mig blev det dock uppenbart, att lika mycket som Polen behövde EU för att vägledas mot demokrati, lika mycket behövde EU Polen för att på allvar förstå att det som är Västeuropas sanning inte nödvändigtvis är sant någon annanstans i världen – nej, kanske inte ens i våra grannländer. ”Ja” var den enda möjliga rösten.

Att EU har fört mycket gott med sig ser Jon som uppenbart:

– Det är ett obestridligt faktum att exempelvis rättighets- och rättvisefrågor i Europas unga demokratier har påverkats oerhört positivt av EU. Jag tror också att unionen har bidragit starkt till att ett europeiskt storkrig idag känns nästan lika avlägset som ett amerikanskt inbördeskrig. Och jag ser en klar möjlighet att EU tar täten i det globala miljöarbetet.

Jon framhåller dock att allt givetvis inte är gott i dagens EU. Stora frågetecken finns framför allt kring EU:s egna demokratiska strukturer och processer och kring vad EU egentligen ska och inte ska ägna sig åt.

– Naturligtvis måste vi ta tag i EU:s problem. Jag anser dock att prat om att medlemskapet inte är bra för Sverige och svenskarna måste få ett slut. Vi kan inte vara så egoistiska. Världen behöver en stark – och vidsynt – kraft som verkar för demokrati, rättvisa och hållbarhet. Kanske är EU inte den idealiska basen för en sådan utveckling. Men det är vår bästa chans, och jag är inte beredd att kasta bort den.