Nej till utträdeskravet -Tuffare grön politik i EU

Det pågår en medlemsomröstning i Miljöpartiet de Gröna, där frågan om EU-utträdeskrav kommer avgöras, och det är idag 34 dagar kvar av omröstningen. I Stockholm huserar en 32-årig jurist som tycker att EU försökt göra alltför mycket på för kort tid, men som ändå anser utträdeskravet borde slopas. Varför då? Läs mer!

Viktor Morawski, 32 år, Stockholm, är jurist och ledamot i Miljöpartiets valberedning i Stockholms stad. Han ser som det största problemet med EU att organisationen velat göra alltför mycket på alltför kort tid de senaste 15-20 åren. De folkomröstningar som under de senaste åren slutat med nej-seger tror han har varit positiva för EU på lång sikt. Det har inneburit en möjlighet för EU att lugna ner förändringstakten och få igång en diskussion om vad befolkningen i Europa egentligen vill med EU-samarbetet.

- Jag är övertygad om att EU har en enormt viktig roll att fylla både på den internationella arenan men också på det nationella planet, säger Viktor. När det till exempel gäller miljöregler har EU i många fall gått längre och tvingat fram ett bättre regelverk än vad som har varit möjligt nationellt. Allt är naturligtvis inte positivt med EU. Stormaktsambitionerna, militarisering och ökad byråkratisering är exempel på områden där EU går åt fel håll och där det behövs gröna krafter som arbetar i en annan riktning.

Viktor anser att Miljöpartiet överhuvudtaget aldrig borde ha beslutat om ett utträdeskrav efter folkomröstningen 1994. Kravet om ett utträde har förlamat debatten i partiet sedan dess och möjligheten att föra fram en grön politik på Europanivå har försvårats något oerhört. Det är hög tid att ta bort kravet för att kunna driva gröna frågor i EU på allvar.

- Ett argument mot EU-medlemskapet är att EU skulle göra länderna och dess medborgare alltför lika varandra. I mitt arbete samarbetar jag ibland med kollegor i andra EU-länder, säger Viktor. Trots att vi arbetar efter samma EG-direktiv och därmed rimligtvis borde komma till ungefär samma slutsatser i olika sakfrågor är min erfarenhet att de nationella skillnaderna nästan blir än tydligare inom EU. Det som däremot är uppenbart är hur mycket vi kan lära av varandra och vilken potential som finns när varje land bidrar med just sin kompetens.