Sparat under: 100 gröna säger nej
Dagens första inlägg kommer delvis från Värmland och delvis från Stockholm med erfarenheter från Baltikum. Hon har en dröm om EU som ett solidaritetsprojekt. Det är idag 14 dagar tills omröstningen slår igen.
Livija Ginters, 20 år, från tills alldeles nyligen soliga Karlstad, men just när detta skrivs nyinflyttad till grått Stockholm. Hon är student och egen företagare samt språkrör i Grön Ungdom Värmland. Livija har sitt ursprung och en stor del av släkt och vänner på andra sidan Östersjön, i ett av de nyblivna EU-länderna i Baltikum.
- Samtidigt som jag ser problem med bolånekriser och en inflation som inte ens nollinflations-EU lyckas få bukt med, ser jag en framtidstro att efter många år bakom järnridån få vara med och påverka sin omvärld. I Sverige har detta mötts med stor misstänksamhet, tal om social turism och varningar för kommande brottsvåg. Istället för att stänga in oss i fördomar och förtal, hoppas jag att vi kommer att börja se likheter oss grannländer emellan.
- Lettland är faktiskt ett grannland, och ju närmare vi låter våra faktiska grannar komma oss, desto lättare förstår vi att vi även har mycket gemensamt med folk ännu längre bort… Nästa steg är Turkiet och klarar vi av det kan vi lära oss samarbeta med andra länder med annan bakgrund än den traditionellt västerländska. Kanske kan EU faktiskt bli ett solidaritetsprojekt. Men det behövs gröna för att försöka överbrygga gränserna!
Samtidigt som vi känner till EU som den organisation som vattnar ur viktiga dokument och beslut (t. ex. REACH), så fick klimatfrågorna ett uppsving hos företagare och beslutsfattare när EU beslutade att sätta en gräns för vilka utsläpp vi ska göra i framtiden, menar Livija.
- Att säga nej till utträdeskravet är inte ett sätt att underlätta samarbete med andra partier, det är att tydligt markera vad vår ideologi säger om solidaritet över gränserna och visa hur vi skiljer oss från de andra. Som parti är vårt problem idag att vi inte kan diskutera frågor som rör EU eller ens problemen i vårt eget land eftersom alltför stort fokus ligger på ifall vi vill vara med eller inte. Jag vill vara med och förändra!
5 kommentarer än så länge
Kommentera
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Så rätt, håller med om spec sista stycket. När alllt fler östländer vill gå med i EU då måste det ju vara något med EU som lockar? Den ”rikemansklubb” jag en gång var kategorisk motståndare mot är ju på väg att bli det alleuropeiska samarbete som vi alla vill ha, fast vissa vill gå omvägen via att begära utträde och sedan starta en parallell organisation till EU (lycka till!).
Kommentar av Markus 16 september, 2008 @ 9:41Jag tycker det är lika trögt när svenska politiker skrämmer med ”social turism” som när tyska kristdemokrater säger att Turkiet inte kan integreras med Europa pga av sin religion och kultur. Tyvärr tycker jag att utträdesivrare vill närma sig dessa isolationister.
De svenska politiker som skrämde med ”social turism” var EU-förespråkare. Mp har länge, parallellt med vårt mål om utträde ur EU, förordat att den gemensamma arbetsmarknaden utvidgas till att omfatta hela Europa (som ett steg på vägen mot vår vision om fri in- och utvandring i hela världen). Det är ett dåligt debattknep av signaturen Markus att antyda att utträdesivrare i Mp skulle ”närma sig dessa isolationister”.
Att säga ja till att behålla målet om utträde, det är att visa solidaritet med hela världen istället för med EU:s murbygge.
Kommentar av Torbjörn 16 september, 2008 @ 10:13Frågan med anledning av ovanstående är väl om Sverige egentligen på åtminstone detta område gör någon nytta vare sig i eller utanför EU, egentligen. Debatten bör nog först och främst handla om huruvida vårt utträdeskrav och att driva detta är missriktad energi och kontraproduktiv sådan, när det finns så mycket för oss att driva både i och utanför EU och vi faktiskt är medlemmar.
Kommentar av Elisabeth Holmstrand Gustafsson 16 september, 2008 @ 12:08Ledsen – ovanstående kommentar skulle ha legat som kommentar till föregående inlägg om fisket, så jag lägger in det där också!
Snarare vill jag ge Livija en kommentar att naturligtvis kan EU-medlemskapet innebära en gemenskap som inte har existerat mellan många europeiska länder tidigare under åtminstone en stor del av 1900-talet. Livija ger uttryck för ett hopp och en gemenskap som många nu känner. Det är den känslan vi skall försöka bygga vidare på – utan att stänga andra ute för att skydda ett ”Fort Europa”!
Kommentar av Elisabeth Holmstrand Gustafsson 16 september, 2008 @ 12:14Om man föredrar att vara själv istället för att samarbeta med 26 andra länder så verkar man ju för snarare isolera sig från sina grannar än att närma sig dom?
De som vill behålla utträde brukar alltid hänvisa till solidaritet med hela världen. Men jag vill vara solidarisk med hela världen OCH med dem som bor inom EUs gränser.
När man bygger murar kring romers bostäder i Tjeckien, när man utmålar romer som kriminella i Italien, när romer lever utan sociala skyddsnät och sjukvård i Serbien då vill jag agera mot det. Är vi mer solidariska om vi lämnar EU då och avsäger oss möjligheten att påverka? Eller ska vi fortsätta att påverka EUs arbete med mänskliga rättigheter och stärka skyddet för svaga inom hela Europa? som utomstående har vi ingen påverkan på andra länders lagstiftning men EU har det.
Kommentar av Markus 16 september, 2008 @ 15:47