Sparat under: 100 gröna säger nej
En före detta partistyreleledamot från Katrineholm vill ha möjligheten att föra upp överstatliga frågor till europeisk nivå. Det är idag 13 dagar kvar av miljöpartiets medlemsomröstning om utträdesfrågan, och glöm inte bort att rösta! Det här är dagens andra inlägg.
Nicklas Adamsson, 42 år, Katrineholm, är fil mag i samhälls- och kulturanalys. Han är idag vice ordförande i kultur- och turistnämnden. Tidigare har han också varit ledamot av Miljöpartiets partistyrelse och engagerad på regional nivå i Sörmland. Det är bra att kunna föra upp överstatliga och ”gränslösa” frågor på europeisk nivå för att kunna komma fram till lösningar på gemensamma problem som vi inte själva kan lösa som nation, menar Nicklas. Klimatfrågan är ett typexempel på ett sådant problem. Han tycker dock att det är ett demokratiskt friskhetstecken att Irland röstade nej till Lissabonfördraget. EU måste demokratiseras för att vinna legitimitet hos sina medborgare och den legitimiteten kan man bara vinna om man bygger organisationen nerifrån och upp istället för tvärtom
- Sveriges EU-medlemskap är resultatet av den folkomröstning som ägde rum i mitten av 90-talet då de svenska väljarna röstade ja till ett inträde i unionen. Den gången röstade jag och många andra gröna nej till ett medlemskap. Resultatet blev som vi alla vet det motsatta, det vill säga att Sverige trädde in som EU-medlem och fördjupade samarbetet med övriga länder i unionen. Det är fel att säga att jag i dag är en övertygad ”EU-vän”, men jag inser att det svenska medlemskapet är en realitet som har stöd av en majoritet av svenska folket.
Nicklas attityd till EU har förändrats betydligt under de dryga tio år som vi varit medlemmar. Fler och fler länder ansluter sig, vilket gör att EU i allt större utsträckning börjar likna ett alleuropeiskt projekt som har ett mer eller mindre folkligt stöd i medlemsländerna, men som trots allt är ett projekt som har en tydlig demokratisk legitimitet eftersom det är demokratiskt valda parlament som röstat ja till medlemskap.
EU är idag den organisation som styr Europa och i stället för att debattera hur vi ska ta oss ur EU borde vi diskutera hur vi tillsammans med likasinnade i andra europeiska länder gör EU till ett långsiktigt hållbart grönt samarbetsprojekt. Medvetenheten om de globala problem vi står inför ökar, vilket gör att intresset för en ”grönare livsstil” blir allt större. Då är det fel att stänga dörren till Europa. Vad vi istället bör göra är att intensifiera europasamarbetet och verka för att fler kan bli delaktiga och att gränsen mellan EU och omvärlden så småningom kan suddas ut.
- Det är paradoxalt att vi som gröna dels vill verka för en värld utan gränser och samtidigt säger nej till ett samarbete som på sikt kan skapa en reell förändring i grön riktning. Sverige är en del av Europa och en del av EU. Jag tycker att det är dags att vi på allvar inser detta. Därför tycker jag att vi bör ta bort utträdeskravet ur partiprogrammet.
1 kommentar än så länge
Kommentera
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


Nicklas skriver att EU har en tydlig demokratisk legitimitet eftersom det är demokratiskt valda parlament som röstat ja till medlemskap. Utan att göra några paralleller i övrigt kan man väl konstatera att det även var ett demokratiskt valt parlament som på 1930-talet avskaffade demokratin i Tyskland. Jämförelsen är förstås grov, men den illustrerar det faktum att resonemanget inte håller. Om ett demokratiskt valt parlament väljer att underkasta sig en organisation med stora demokratiska brister, så blir inte organisationens demokratiska brister mindre för det (och inte heller mer ”legitima”, åtminstone inte sett med gröna ögan).
Norge har folkomröstat om EU-medlemskap två gånger, och det var väl ca 20 år emellan. Jag har aldrig hört någon anklaga den norska regeringen för att inte respektera den första folkomröstningen när de ordnade en ny folkomröstning 1994. Det hade gått lång tid emellan och EG/EU hade förändrats avsevärt. På samma sätt har det nu gått lång tid sedan den svenska folkomröstningen 1994, och EU har förändrats avsevärt (och huvudsakligen till det sämre), och därför är det inget konstigt att Mp verkar för att svenska folket än en gång får ta ställning till medlemskapet, och att om vi skulle få till stånd en sådan folkomröstning verkar vi för att den leder till en majorutet för utträde ur unionen.
Kommentar av Torbjörn 17 september, 2008 @ 23:11