Sparat under: 100 gröna säger nej
Det är idag 11 dagar kvar av medlemsomröstningen och detta är inte bara dagens första inlägg. Det är också inlägg nummer 100. Japp ni hörde rätt, vi nådde målet över en vecka för tidigt. Men det innebär inte att vi slutar posta för det finns gott om gröna som vill komma ut. Dagens medlem ser inte mycket positivt med EU, snarare tvärt om.
Ellinor Scheffer, 28 år, Nacka, är insamlingsledare på biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser. Hon har nyligen slutat som språkrör för Grön ungdom och är nu ledamot av partistyrelsen, där hon är internationellt ansvarig.
- Jag känner mig som en lite ”främmande fågel” på den här bloggen, säger Ellinor. Till skillnad från de flesta här, har jag svårt att se goda sidor av EU. Jag är i grunden mycket positiv till gränsöverskridande samarbeten, men att principen om samarbete är god och nödvändig betyder inte att alla samarbeten fungerar väl – och EU är ett tydligt exempel på det.
Det gäller den förda politiken – flyktingpolitiken kan illustrera detta. Det gäller organisationen i sig – där lobbyisternas köpta makt lätt utkonkurrerar medborgarnas. Och – det riskerar i allra högsta grad gälla framtidens EU om den avdammade EU-konstitutionen blir antagen.
- Men för mig handlar inte den här medlemsomröstningen om huruvida jag är positiv eller negativ till EU, utan de betydligt mer relevanta frågeställningarna: – Hur skapar vi på bästa sätt de gränsöverskridande samarbeten som vi vill se? – Hur får vi bäst genomslag för vår politik där? – Hur får vi bäst ut vårt budskap till väljarna?
För Ellinor är åtminstone en del av svaret på dessa frågor: slopa utträdeskravet. Det handlar om taktik, och hur vansinnigt svårt det än ter sig att vända EU till något som gagnar såväl dess medborgare som resten av världen, så är det mer görbart än att ta sig ur EU och sedan bygga ett nytt och bättre fungerande samarbete. Ska vi lyckas med en förändring inom EU så är det avgörande att vi har vårt fokus på just detta.
- Jag upplever att ”Ut ur EU” parollen har blivit en oneliner som blockerar alla andra budskap. Det hindrar oss från att nå fram med sådant som är betydligt mer avgörande nu. Som en folkomröstning om Lissabonfördraget.
4 kommentarer än så länge
Kommentera
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Det är inte målet om utträde som blockerar andra budskap. Det är utträdesmotståndare i Mp som blockerar andra budskap genom att styra om varje annan EU-diskussion till en diskussion om att överge målet om utträde. Ett aktuellt exempel på det är att partistyrelsemajoriteten det senaste året prioriterat bort att föra någon kampanj om Lissabon-fördraget, och rekommenderat avslag på flera konstruktiva motioner om hur vi skulle kunnat utveckla EU-politiken (grönt fördrag, etc), för att istället prioritera en medlemsomröstning om utträdesmålet.
Andra och bättre fungerande samrbeten finns redan, och Sverige är med i många. Om vi en dag lyckas få Sverige ur EU, så kan mer energi satsas på att vidarutvckla dessa. Men vi behöver inte bygga upp något helt nytt istället för EU.
En taktisk aspekt är att om det finns några partier som förordar utträde, och om de partierna växer, så kommer hotet om att ett land skulle kunna lämna EU att innebära en press för att på allvar börja diskutera att vända EU:s utveckling i en bättre riktning, istället för att fortsätta på den inslagna vägen med allt större maktkoncentration på EU-nivå.
Kommentar av Torbjörn 19 september, 2008 @ 9:19Torbjörn: Du resonerar väldigt konstigt. Det är de som vill avskaffa utträdet som är problemet. Det har ju varit väldigt tydligt väldigt länge att det är ja-sidans inställning till oliktänkande. Så fort någon yttrar sig på något sätt som avviker från den hittills valda linjen så ses den personen som ett problem som kommer och stör och ganska snabbt så kvävs diskussionen på grund av det. Allra helst borde dessa jobbiga nej-sägare hålla käften om man ska lyssna till ja-sidans argumentation. Häri ligger ett av problemen med utträdeskravet.
Sen pratar du om att vi ska driva en politik som handlar om att utveckla andra organisationer i EU i det fallet att Sverige går ut ur EU. Att Sverige går ur idag får man väl se som ganska hypotetiskt. Många på ja-sidan anser alltså att vi bör driva en hypotetisk politik anpassad för en värld som ser ut som ja-sidan vill att den ser ut. Jag anser bättre att det är bättre att driva politik i den verklighet vi lever i nu.
Det är dessutom lite småroligt att man utgår från att alla de länder man just dumpat skulle vara intresserade av att utveckla en annan organisation tillsammans med dem just efter att man har vänt dem ryggen i en annan(och då går jag inte ens in på alla de problem som skulle uppstå av både infrastrukturell och kommunikativ karaktär).
Om man tittar på vilka andra partier som idag förordar utträde så skulle i alla fall jag inte vela se dem komma till makten.
Jag tror inte att hot om utträde är ett särskilt effektivt sätt att vända utvecklingen i EU. Bättre att istället driva politik och bilda oppinion för ett mer decentralicerat och grönt EU.
Kommentar av fredrikostrozanszky 19 september, 2008 @ 10:45Fredrik skriver:
”Det är de som vill avskaffa utträdet som är problemet. Det har ju varit väldigt tydligt väldigt länge att det är ja-sidans inställning till oliktänkande.”
Jag håller fullständigt med. Tittar man bakåt, så har det inte tillåtits någon som helst avvikande åsikt i frågan om huruvida Miljöpartiet skall driva ett krav på utträde ur EU eller ej. Flera har aktivt drivit kravet på konformism i denna fråga och oliktänkande har t o m rensats bort från listan inför EU-parlamentsvalet. Låt oss slippa detta i fortsättningen!! De som själva drivit denna hårda linje i partiet, är nu själva rädda att de skall bli tystade och inte få komma med ”EU-kritik”. Självklart skall ingen bli tystad i ett parti som vill vara EU-kritiskt och ha högt till tak. Men troligen kan bara denna förändrade inställning kan äga rum om partiet överger sitt utträdeskrav. Några av de mest högröstade bland dem som vill ha kvar det, har ju också varit de som hårdast drivit idéerna med utrensningsaktioner. Som sagt – låt oss slippa detta i mp i fortsättningen!!!
Fredrik skriver vidare:
”Det är dessutom lite småroligt att man utgår från att alla de länder man just dumpat skulle vara intresserade av att utveckla en annan organisation tillsammans med dem just efter att man har vänt dem ryggen i en annan [...]”
Ser man bakåt historiskt, så ville ju Tyskland och Frankrike överge Europarådets enhällighet och mellanstatliga beslutsformer och starta ett överstatligt samarbete tillsammans med några till länder. Detta innebar dock inte att de övergav Europarådet, utan de finns kvar som medlemmar än idag.
Kanske kan man inte göra en parallell mellan detta och ev svenskt utträde som då många förmodas ta efter för att skapa – ja, vad då? Vi har ju redan Europarådet med flera organ. Ändå har så många som 27 länder hittills valt att vara med i både Europarådet och EU. Jag tror att det är en utopi att tro att så många skulle haka på och återgå till ordningen före EU. Uppenbarligen tycker för många att det överstatliga samarbetet är för viktigt för detta. Låt oss tillsammans göra något bra av det!
För att kommentera Torbjörn:
En konstruktiv och intensiv diskussion om Lissabonfördraget kan exempelvis starta dag ett efter medlemsomröstningen. Jag ticker att en sådan behövs på bred front i Sverige!
Kommentar av Elisabeth Holmstrand Gustafsson 19 september, 2008 @ 12:18”Jag ticker att en sådan behövs på bred front i Sverige!”
Ursäkta, ”tycker”.
Elisabeth
Kommentar av Elisabeth Holmstrand Gustafsson 19 september, 2008 @ 12:21