Postat i: 100 gröna säger nej
När det är 5 dagar kvar av omröstningen möter vi en göteborgare vars engagemang i Attac fick henne att inse hur smal och ointressant den svenska europadebatten är. Det här är dagens andra inlägg från Västra Götaland.
Helena Tagesson, 32 år, Göteborg, studerar psykologi och föreläser om globala rättvisefrågor. Hon har tidigare varit internationell koordinatör inom Attac Sverige. Det bästa med EU, tycker Helena, är potentialen för demokratiska institutioner att återta initiativet i en tid när kapitalet sedan länge lämnat nationalstatsramen och utrymmet att reglera det på nationell nivå blivit allt mindre. Samtidigt är problemen i EU enorma. Det demokratiska underskottet, storföretagens oproportionerliga inflytande, bristande miljöhänsyn, en katastrofal flyktingpolitik och en aggressiv, utvecklingsfientlig handelspolitik är bland det som bekymrar henne mest.
- Jag var ansvarig för Attac Sveriges internationella koordination under fyra år, och följde processen kring det europeiska sociala forumet under dess första tre år. I den rollen följde jag radikal europadebatt inom alternativrörelsen, vänstern och de gröna utanför Sverige, och insåg hur smal och många gånger ointressant den svenska europadebatten är. Vi har fastnat i ett skyttegravskrig mellan Ja och Nej till unionen, istället för att diskutera vilket EU vi vill ha.
Våra meningsfränder ute i Europa kan inte begripa varför vi slösar bort vår tid på den här debatten. De tar för givet att nationalstaten inte är tillräcklig och att vi behöver ett långtgående europeiskt samarbete – frågan är hur detta ska utformas för att vara demokratiskt, ekologiskt och socialt hållbart. Till exempel var de rörelser som drev fram det franska nejet till konstitutionen till stor del federalister – radikala europavänner som vågar föreställa sig en annan union.
- I svensk EU-debatt finns idag bara kritiska nej-sägare och okritiska ja-sägare, och diskussionen dem emellan har nått vägs ände, säger Helena. Debatten behöver en ny position: den radikalt kritiska rösten som inte bara vill vända unionen ryggen, utan omforma den.
I globaliseringen behövs det mycket långtgående samarbete och kraftfulla politiska institutioner ovanför nationalstaten. EU har potentialen att spela en sådan roll, och att t.ex. driva en klimatpolitik som vore omöjlig för en ensam nationalstat. Det finns stora problem med dagens EU, men Miljöpartiet har alltid varit ett visionärt parti som vågar hävda att det är möjligt att förändra hur samhällets institutioner fungerar idag – det måste gälla EU också!
Läs debattinlägget i Göteborgsposten som Helena har varit med och skrivit. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=446041
Kommentera so far
Lämna en kommentar
