Nej till utträdeskravet -Tuffare grön politik i EU

av Lennart Olsen
Samordnare för Nej-kampanjen

Miljöpartiets medlemsomröstning om EU-utträde avslutas idag den 30 september, som är sista dagen för att rösta. Nu återstår en oviss tid fram till den 6 oktober, då resultatet kommer att offentliggöras. Jag vill gärna, som kampanjsamordnare för Nej-nätverket i omröstningen, tacka alla som bidragit till vår kampanj och lämna några personliga reflektioner över omröstningen så här långt.

Att låta alla medlemmar i ett politiskt parti genom en omröstning avgöra partiets politik i en omstridd och viktig fråga är kanske inte helt unikt, men mycket ovanligt, i varje fall i svensk politik. Mycket kan stå på spel. Har verkligen medlemmarna de kunskaper och den mognad som behövs för att göra ett bra val i en så här stor och mångfacetterad fråga som EU och det svenska medlemskapet utgör? Finns det risk för fiasko genom lågt valdeltagande? Eller kan tvärtom omröstningen leda till en vitalisering av interndemokratin och en mobilisering av tidigare passiva medlemmar? Kommer omröstningen att riva upp sår och öka splittringen i partiet i EU-frågan, i värsta fall så att det även spiller över på andra delar av verksamheten? Finns risk för medlemsflykt från den förlorande sidan, eller kanske i stället tillströmning av nya medlemmar som sympatiserar med den vinnande? Kan de ledande i partiet hantera ett eventuellt ”felaktigt” resultat?

Alla dessa frågor har ställts och diskuterats sedan partistyrelsen först lade förslaget om en medlemsomröstning i vintras. Det kunde kanske ses som litet av ett vågspel men ändå, som jag uppfattade det, som ett tydligt uttryck för en vilja att pröva något nytt och spännande för att vitalisera partilivet. Det skall betyda något att vara medlem i ett politiskt parti var det tydliga budskapet. När kongressen sedan biföll partistyrelsens förslag var medlemsomröstningen ett faktum. Det föll ett stort ansvar på partikansliet att ordna det praktiska kring omröstningen och på nätverken för de olika sidorna att genomföra kampanjerna på ett både intresseväckande och snyggt sätt.

Hur har det då gått? Från min utsiktspunkt är svaret givet: över förväntan, så här långt!

Partikansliet kom snabbt igång tillsammans med oss kampanjansvariga med den praktiska planeringen, baserat på de riktlinjer som kongressen och partistyrelsen lagt fast. Vi kom snabbt överens om några huvuddrag i kampanjuppläggningarna, som vi sedan har följt och i några fall vidareutvecklat. Till exempel hur specialnumret av tidningen Grönt skulle läggas upp, utformningen av debattkonferenser på Gittan, information på medlemssidan och utskick till region- och lokalavdelningar. Vi kom också mellan kampanjerna tidigt överens om att ordna sex regionala debatter, som sedan fyllts på med lokala initiativ så att det totalt anordnats omkring 20 debatter i hela landet med gott deltagande.

Jag vill för min del rikta ett varmt tack till såväl personalen på partikansliet som till Ja-sidans kampanjledning med Merete Kapstad i spetsen för ett bra, professionellt och förtroendefullt samarbete i alla dessa praktiska frågor.

Utifrån dessa ramar har det sedan varit vår uppgift i kampanjerna att fylla dem med innehåll och utveckla vår kreativitet för att föra fram våra respektive budskap så övertygande som möjligt. Här vill jag rikta ett varmt tack till alla på Nej-sidan som hjälpt till i vår kampanj. Jag har som kampanjsamordnare känt ett starkt stöd, både från er i ”kärngänget” som hjälpt till med stora praktiska arbetsinsatser av olika slag och från alla er sympatisörer runt om i landet som bidragit till vår kampanj med allt från glada tillrop, närvaro på debatterna, medverkan på blogg och konferenser och kontakter med andra medlemmar i era lokalavdelningar.

Speciellt stolt känner jag mig över den fantastiska kavalkaden ”100 gröna säger nej” på den här bloggen. Jag skall gärna erkänna att jag var fundersam när någon kläckte idén att presentera en sympatisör om dagen från midsommar fram till nu, som inte bara stod med sitt namn utan också mer utförligt gav sin syn på EU och motiverade varför Sverige bör slopa utträdeskravet. Skulle det verkligen gå att genomföra? Det gick över förväntan, totalt har det blivit 132 medlemmar som uttryckt sin åsikt på det här sättet. Klicka på ”Kortversion 100 gröna” och ta er en titt, vilken fantastisk församling! Och ett stort tack till er alla som medverkat.

Något annat som gläder mig mycket är den starka sakinriktning, respekt och goda ton som jag tycker hittills har rått i debatten på alla de arenor där den förts. För det skall alla medverkande från båda kampanjerna ha ett stort tack, liksom ni ”vanliga” medlemmar som kommit och sökt information och argument. Medlemsomröstningen har inte bara varit ett sätt att stärka interndemokratin och komma till ett avslut i en fråga som delat partiet, jag ser det också som ett stort folkbildningsprojekt. Jag tror att vi är många som lärt oss en hel del om hur EU fungerar och inte fungerar, som vi som parti kommer att ha stor nytta av i fortsättningen, närmast i det viktiga EU-parlamentsvalet nästa vår. Jag ser också att vårt sätt att hantera denna omröstning hittills väckt intresse och respekt även långt utanför partiet.

Efter alla dessa positiva omdömen skall ändå inte förnekas att det svåraste kanske ännu återstår. Nämligen hur vi i partiet skall klara av att hantera en situation där en sida oundvikligen kommer att bli vinnare och en förlorare. Det kommer att ställa stora krav på oss alla att visa generositet i med- eller motgång, och det finns det anledning att återkomma till när resultatet offentliggjorts.